Mitt liv i ord

Åh. Allt känns upp och ner. Varför blir det aldrig bra. Vad gör jag för fel för att detta ska behöva komma igen..

Ena stunden känns det okej. Andra åt helvete. Och tredje vet jag varken ut eller in. Kanske är som nån sa till mig idag, att jag bara intalar mig själv att det känns okej, bra. Bara för att det måste vara okej? Hm. FAN vad sulligt det här är. Som sagt, känslor och sånt är bara skit!
Men ändå, så underbart när det blir som man vill..

Börjar faktiskt ställa mig frågan om jag ens ska våga gilla någon igen, eller ens bli intresserad.. Är ju tydligen inte menat att jag ska det.

Meen men, life´s a bitch, then you die!
Godnatt