Mitt liv i ord

Bland alla människor känner jag mig ensam. Ibland mer och ibland mindre. Speciellt bland de som har hittat sin. Jag unnar dom verkligen det och dom är värd varenda sekund av kärlek som dom kan få. Men då ekar ensamheten och tomheten som högst i mitt huvud. Jag undrar kort och enkelt - Vad/Var gör man fel? Receptet är väl att sluta tänka så mycket, låta det komma när det är meningen liksom. För, det har ju funkat förr.