Mitt liv i ord

Nu, idag, så struntar jag i vilka som läser min blogg, för jag måste verkligen få skriva ur mig.. Gilla eller inte.

Har så mycket tankar som snurrar, och jag har vetat ordagrant vad jag skulle skriva här nu. Men här sitter jag med datorn i knät, och ja, får inte fram ett skit? Hm.. Konstig helg. Fattar inte varför jag måste fatta tycke för personer, personer som är för mig fel. Jag lovar mig själv från och med nu att jag aldrig ska gilla någon igen, för det bådar ju inget gott? Hm, nej jag vet inte. Men de senaste gångerna så slutar det alltid här. Borde inte sitta och skriva såna här säärgrejer. men jaa, ut med det bara. ÅH! Hatar mig, mitt liv, mitt hem allt just nu. förutom mina vänner.
Behöver närhet, närhet som bryr sig om en. Inte närhet som bara är ute efter en sak. Men ändå, inte en partner, men, ha någon som finns där, ger en närhet samtidigt som den bryr sig om en. Ge mig en sån. Åh. Så ensam man känner sig.
Fuck. såna här gånger önskar jag att jag hade haft dig.

Men i morgon, fan vad jag ska vakna glad och inte bry mig mer! Never ever ever!
Godnatt!